torsdag 2 februari 2017

Tillbaka i Sverige, återblick på tiden som varit

Det här är första gången jag skriver sedan vi lämnade Jinka för ett halvår sedan och flyttade tillbaka till Sverige för en tid. Det har hänt mycket i våra liv och jag har blivit väldigt upptagen av småbarnsförälderlivet igen, inser att jag hade glömt hur mycket kraft och tid det tar.

Vi lämnade ju Jinka i mitten av juli förra året efter några härliga examensmöten med de 6 grupper som vi undervisat under förra våren. Vi är speciellt glada för gänget i Omorate bland Dassanechfolket, 19 mil söder om Jinka. Av dem som examinerades var det många som kom från andra delar av Etiopien för att arbeta i det lilla samhället där, men många av dem brann verkligen för att nå Dassanechfolket och gick runt på sin fritid till de olika byarna i området för att berätta. Vi fick vid flera tillfällen följa med dem på  bybesök och evangeliet sprids nu för första gången bland dessa människor.

                                                    Examen i Omorate                                                           

                                                 Sista bybesöket hos Dassanechfolket   

Vi är också väldigt glada för gänget i Jinka, många av ungdomarna som var med där kommer från avlägsna byar och har bara flyttat in till Jinka för en tid för att gå gymnasiet där. Många av dem lämnade Jinka samtidigt som oss för att åka tillbaka till sina byar och berättade att nu skulle de använda sommarlovet till att berätta berättelser i sina hembyar. Vid examen i Jinka medverkade även ledarna för den evangeliska gemenskapen i hela södra Omodalen och de avtackade oss för den tid som vi tjänat tillsammans med dem. Det blev en fantastisk fest och vi upplevde mycket kärlek och tacksamhet från dem, vi fick med oss en massa fina gåvor från både elever och ledare.

                                           Pastor Saed, ledare för regionen, avtackar oss
                                
                                                  Våra examinerade elever i Jinka


Vi har nu blickat tillbaka och sammanfattat vår tid i södra Omodalen och kommit fram till att under dessa tre år har 1800 personer i 26 olika grupper gått igenom vår undervisning och examinerats. Platserna vi undervisat på är markerade med rött här nedan. Dessa har i sin tur berättat berättelser för ca 7000 andra under den tid de fick undervisningen och ca 2600 har blivit frälsta (hur många de nått senare vet vi inte).



Vi tackar Gud för den här perioden, han har verkligen varit trofast, öppnat dörrar för oss och fört oss samman med många brinnande människor. Han har också beskyddat oss på ett otroligt sätt dessa tre år från både sjukdomar och andra faror.

Så till vårt nästa stora tacksägelseämne. Vi var ju väldigt stressade över vår adoption när jag skrev i juni förra året. Domstolen skulle stänga 6 aug och vi skulle flytta till Sverige 1 sep. Vi flyttade till Addis i mitten på juli för att helt och hållet ägna oss åt adoptionen och i början var det trögt, vi fick inte loss det papper vi behövde. Men så en dag satte jag mej på kontoret och sa: ”nu går jag inte härifrån förrän ni har gett mig det”, och två timmar senare hade jag det i min hand och kunde gå till domstolen och boka tid. Så ca 10 dagar innan domstolen stängde fick vi en tid och den 26 juli blev så äntligen lilla Nehemja vår och vi fick åka och hämta honom på barnhemmet. Då var han 7 månader gammal och det var en fantastisk dag för oss alla 4. Nu den 25te december fyllde han ett år och han växer och mår gott.

                                                                1 års dagen

Den 29onde aug kom vi så till Sverige för att bo här en tid. Vi hade fått en lägenhet redan tidigare och den trivs vi nu i, Noah går i förskoleklass, Fanuel går en bilmekanikerutbildning i Umeå dit han pendlar med tåg, vilket är lite tufft han hinner inte vara hemma särskilt mycket, och jag är hemma med Nehemja. Nu när vi har hunnit landa här börjar vi fundera en del på framtiden. Vår plan är ju att flytta tillbaka till Addis i höst för att arbeta med storytelling främst i området runtomkring Addis, där det också finns många olika folk och stora behov. Jag kommer att berätta mer om detta så småningom.

Samuel, vår meddarbetare, fortsätter det här året arbetet i södra Omodalen, han undervisar nu på platser som vi tidigare inte hunnit med. Under hösten har han haft 3 grupper som han nu är inne på avslutningen tillsammans med, där han har ca 200 elever totalt. Tack till alla er som även nu fortsätter att stötta arbetet och fortsätt gärna att be även för Samuel med familj. Här nedan ser ni Samuels grupper i Benneta, Kako och Muti.




torsdag 30 juni 2016

Avslutning av arbetet m.m.

Hoppas att ni alla har en trevlig sommar hemma i Sverige. Här har vi det bra, det är mycket svalare här i Jinka nu än det varit tidigare i vår, just nu 23 grader och det regnar även då och då. Vi är nu inne i avslutningen av vårt arbete här i Jinka, 3 år har verkligen gått fort. Om 3 veckor flyttar vi härifrån. Det är lite vemodigt att lämna alla våra vänner, vårt hem som vi trivts så bra i och arbetet som gett oss så mycket mening och glädje dessa år. Men samtidigt har vi mycket att se fram emot och är redo att ta nästa steg i livet.
Vi är denna vecka inne på våra näst sista berättelser, berättelse 35-36. De är från apostlagärningarna och handlar om Paulus missionsresor och hans undervisning om församlingen m.m. Om två veckor har vi sedan examen i 6 av dessa våra grupper och sedan är det packning som gäller. Fanuel har även fått predika i flera av församlingarna i stan de senaste månaderna, jag har fått tacka nej till flera erbjudanden eftersom jag undervisar i fängelset på söndagförmiddagarna. 

Fanuel predikar i Mekane Yesus kyrkan i Jinka

Det var ju ganska kämpigt ett tag i fängelset, vi fick avbryta undervisningen flera gånger men nu har det blivit mycket bättre. Jag har nu en stadig grupp tjejer, ca 30st, som kommer varje gång och vi får hålla på tills det är klart varje vecka, men det är mycket oväsen som stör runt omkring så jag är alltid riktigt hes när jag åker därifrån. Det är iallafall väldigt roligt att undervisa där, i söndags berättade jag om Jesus möte med den samariska kvinnan, om hur han kommit för att befria henne från ett liv i synd och ge henne av livets vatten. Det strålade verkligen av glädje från ögonen på en del av dessa kvinnor när de hörde denna fantastiska berättelse.
Undervisning i Omorate

De senaste månaderna har vi varit tvugna att åka till Addis ett par vändor också för att jobba på vår adoptionsprocess. Vi har fortfarande inte fått det papper som vi behöver från Ministry of Children affairs. Vi har stått i kö hos dem sedan i slutet på mars, men de påstår forfarande att det inte är vår tur än. Vi har även fått jobba en hel del på att kompletera med en del dokument och stämplar på dokumenten som de krävt av oss. Nu misstänker vi att de vill försöka få oss att muta dem och det är därför de inte skrivit brevet än. Så fort vi fått deras brev kan vi gå till domstolen och få allt klart, men tyvärr stänger domstolen i 2 månader från 6 aug. Så vi behöver verkligen ett mirakel nu, så att vi får detta klart innan dess. Vi skulle verkligen vilja hinna hem till Noahs skolstart den 18 aug, och vi har även hyrt en lägenhet i Övik från 1 september. Vi kan dock inte flytta hem förrän allt är klart eftersom domstolsbeslutet här endast gäller i Sverige om vi är bosatta här när det tas.
Vår lille pojke mår dock under omständigheterna bra, han är nu 6 månader gammal, och riktigt go och glad. Han hade en kämpig start i livet på barnhemmet men sedan ett par månader tillbaka har vi fått anställa 2 tjejer som bara tar hand om honom och sedan han fick den extra omsorgen har han verkligen förändrats, börjat äta bättre och växt ordentligt. Vi hälsar på honom så ofta vi kan när vi är i Addis, men längtar naturligtvis till den dagen vi får ta med honom hem.
Besök i en Dassanech by
Med några Benna kvinnor

När vi varit i Addis har vår medarbetare Samuel tagit hand om undervisningen här, och det gör han riktigt bra. Vi håller nu på och arbeta fram ett förslag på hur Samuel också kan fortsätta arbetet här i Omodalen i alla fall under 1 år framöver. Planen vi jobbar på är att han kommer undervisa i en del av de byar som vi inte hunnit undervisa i under dessa åren. Under 1 år kommer han hinna täcka upp ca 10 olika platser, inom 5 av de olika folkgrupperna i området, vi hoppas och tror på ett väldigt fruktfullt arbete även det kommande året på detta sätt.

Samuel

Vår längtan och vision är att komma tillbaka hit till Etiopien under hösten 2017 för ett nytt projekt. Vi kommer då att vara bosatta i Addis eftersom Noah behöver kunna gå i svenska skolan (eller eventuellt någon annan internationell skola) där. Men vi kommer att fortsätta arbetet ungefär på samma sätt på landsbyggden runt omkring Addis och eventuellt i något område lite längre ifrån Addis. Vi kommer att skriva mer om detta framöver. Alla våra möbler och även bilen kommer vi därför att lämna här i Jinka, vi kommer att få hyra ett rum och en garageplats i en av kyrkorna här tills vi kommer tillbaka.
 
Noahs 6 års-dag

Tack för era förböner, be speciellt för adoptionen, för vår flytt till Sverige med allt vad det innebär i omställningar för hela familjen, och för Samuel och hans fortsatta arbete här i området.

onsdag 20 april 2016

Besök från Sverige o.s.v.

Nu har det gått ett tag sen jag skrev sist igen, vi har några intensiva månader bakom oss. I slutet på mars fick vi besök i 11 dagar av 14 svenskar. Det var våra pastorer Stefan och Helena tillsammans med 5 andra vuxna och 5 barn från Övik, och så var det pastor David från Luleå och Christine Nyman från Avesta. Det var fantastiskt roligt att ha dem här, vi har aldrig haft någon grupp från våra understödjande församlingar som hälsat på oss tidigare. Jag hoppas att det blir fler gånger. 


Gruppen fick följa med oss på en hel del äventyr runt om i området. Vi tog med dem till 5 av de grupper som vi undervisar i nu, bl.a. till Omorate, dit det tog 4 timmar med buss. I 40 graders värme fick de där även följa med ut till 2 av de byar som våra elever i sin tur undervisar i och möta det speciella Dasanech folket som bor där. Ett annat möte som verkligen berörde dem var när vi tog med dem till fängelset där de fick möta männen som vi undervisat förra året, deras vittnesbörd och lovsång är verkligen berörande. Alla fångarna kommer snart förflyttas till ett nytt fängelseområde och för att dessa frälsta ska kunna fortsätta ha möten måste de bygga en ny kyrka där. Svenskarna åkte hem med längtan och visionen att kunna hjälpa till med detta kyrkbygge framöver.


Den söndag förmiddagen som de var här tog vi dem till Damiker, där vi hade examensgudstjänst för våra tidigare elever. Bussen körde fast i sand en gång på vägen dit och sista biten fick vi åka på bilflak för att kunna ta oss ända fram. Där var det 42 grader, ganska påfrestande för oss alla, men vilken uppslutning, ca 500 människor hade kommit dit från många olika platser för att vara med och vi hade ett härligt möte där David predikade och Stefan delade ut diplom till våra elever. Det var även många som blev frälsta den dagen. Efter mötet promenerade vi i hettan och sanden upp på en kulle för att hälsa på en familj. Församlingen i Övik har stöttat församlingarna där i Maaleområdet i ett projekt där de gett getter, 2 per familj, till 22 fattiga familjer. Detta var en av dessa familjer, det var väldigt roligt för oss alla att möta dem. Visionen är att fortsätta med detta projekt och om det är fler av er församlingar som vill vara med skulle det vara jätteroligt.




Det var en stor välsignelse för oss att ha dessa besökare här, vi har försökt att berätta så många gånger via mail och när vi varit hemma om hur vi har det men att nu ha en så stor grupp vänner som varit här och upplevt och sett med egna ögon och som nu kan förstå oss på ett helt annat sätt, det känns väldigt gott. Noah hade också väldigt roliga dagar tillsammans med alla barnen.

Innan Damiker hade vi examen i de andra grupperna som vi haft under hösten också, det var också jättehärliga utomhusmöten med mycket folk. Här nedan gruppen i Kure och gruppen i Lemmo.



Nu är vi alltså igång med nya grupper, totalt 7, och i de flesta har vi nu hunnit fram till Nya Testamentet, jag undervisade om Jesu födelse förra veckan och denna veckan undervisar Fanuel om bl.a. när Johannes säger om Jesus: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd.” och om Jesu dop, frestelse och mötet med Nikodemus. Vi har 2 grupper i Jinka det här året, en av dem på 180 elever, ett härligt gäng med många ungdomar och där många av Jinkas församlingsledare är med också. Sedan har vi 2 grupper bland Bennafolket, en liten grupp i Gurma och en störra i Goldia, en mindre grupp i Turmi bland Hamerfolket och en lite större i Omorate bland Dassanech, totalt är det ca 500 st. Eleverna i Omorate är speciellt duktiga på att berätta vidare och undervisar i många småbyar i området.

                                             Jag undervisar om Abraham och Isak i Omorate   
       
                                               Några av dem som våra elever undervisar

Sedan har jag också en grupp bland tjejerna på Jinkas fängelse, många av tjejerna där har en längtan att få lyssna men fängelseledningen tvingar dem att jobba hela dagarna. För att hitta en ledig stund har jag börjat undervisa dem på söndagförmiddagar men även då har de flera gånger blivit utkörda för att jobba mitt under undervisningen. Det är verkligen en kamp där, vi hoppas att jag hinner undervisa färdigt alla berättelser där innan vi åker till Sverige.

Många kanske undrar hur det gått för oss med adoptionen. Processen går framåt men inte lika fort som vi hoppats, nu väntar vi på ett papper från ett kontor. Alla anställda där är på utbildning fram till i början på maj, så det är bara att vänta tills de är tillbaka och kan ta tag i vårt ärende. Det kanske tar 2-3 månader till innan vi får hämta hem vår lilla pojke. Han blir nu snart 4 månader gammal. Vi är glada att vi har möjligheten att hälsa på honom i alla fall, även om det inte blir så ofta.

lördag 30 januari 2016

Jul i Sverige, avslut av grupper, vittnesbörd m.m.

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev här. Tiden har gått så väldigt fort de senaste månaderna. Vi, hela familjen, åkte till Sverige ett par veckor över jul och nyår och det var jätteroligt för oss att få fira med familjen där den här gången, de två senaste svenska jularna och vintrarna har vi ju missat. Det enda vi mer kunnat önska oss var att få se lite mer snö, snön i Övik kom först ordentligt den dagen vi åkte tillbaka hit. Men Noah fick i alla fall tillfälle att åka skridskor för första gången. Efter att vi kommit tillbaka till Etiopien firade vi jul igen, den Etiopiska, som firas den 7:de januari, med Fanuels familj i Addis Ababa.


Nu är vi tillbaka i Jinka igen sedan ett par veckor och är igång med arbete och allt igen. Under hösten har vi ju haft 5 grupper igång och för 4 av dessa tog vi jullov i 4 veckor. Den 5:te gruppen i Damiker låg 4 veckor efter de andra i undervisningen så den gruppen undervisade vår medarbetare Samuel i kapp under tiden vi var borta. Innan jullovet hade vi kommit fram till berättelse 30, vilken är den sista i vår huvuddel av undervisningen. Då hade vi undervisat om Jesu död och uppståndelse och även tittat tillbaka på Gamla Testamentets berättelser och sett hur Jesus uppfyllde bilderna från GT genom sin död och uppståndelse. Nu efter jullovet har vi fortsatt med de 8 berättelserna vi har från Apostlagärningarna och breven, för 4 av dessa grupper. Huvuddelen, till berättelse 30, har ju som syfte att leda människor fram till frälsning medans dessa 8 berättelser är uppföljelse undervisning för nyfrälsta. Den här veckan handlar våra berättelser om bl.a. Stefanus, Paulus omvändelse och Petrus och Cornelius.

                                      
På väg till Damiker    
Det var väldigt roligt att höra responsen från våra elever efter de 30 första berättelserna. Som jag berättat tidigare är det väldigt många i våra grupper som varit med i församlingarna länge men som ändå aldrig riktigt förstått att man blir frälst bara genom att tro på att Jesus dött för våra synder. Många har levt med föreställningen att kristen är man om man slutat synda, bytt bort de gamla traditionerna och sederna som de olika folkgrupperna här praktiserar och istället börjat gå till kyrkan och bete sig som en kristen. Genom att upprepa sanningarna om frälsning om och om igen genom vår undervisning har vi nu fått leda många av dem till en helt ny övertygelse om frälsning genom tro på Jesus. En kille sa så här efter sista berättelsen; ”Jag har kallat mej kristen länge men först nu förstår jag vad det innebär att bli frälst. Nu tror jag att Jesus dog för min synd och idag tar jag emot honom i mitt liv.”

Gruppen i Erbore avslutade vi efter berättelse nummer 30 och i söndags var vi där och hade examen. Det var 41 grader i skuggan och vi var tvugna att sitta utanför kyrkan under ett träd för att klara värmen. Det var 30 stycken som examinerades. Jag (Hanna) tog tillfället igen att predika om frälsning endast genom tro på Jesus, vi kan bara lämna synden med den Helige Andes hjälp efter att vi blivit frälsta, det är inget vi kan göra i vår egen kraft eller för att bli frälsta. Samtidigt blir vi aldrig perfekta så länge vi lever här och det finns förlåtelse för oss även när vi syndar efter att vi blivit frälsta. Jag tog bilden på Petrus som exempel. ”Petrus hade vandrat med Jesus länge och var hans bästa vän men förnekade att han ens kände Jesus 3 gånger när Jesus hade arresterats. Efter att Jesus uppstått mötte han Petrus på stranden en morgon och hade ett samtal med honom. Jesus nämnde aldrig Petrus synd, det enda han ville veta var om Petrus fortfarande älskade honom. 3 gånger, lika många gånger som han hade förnekat Jesus, fick han nu säga att han älskade Jesus. Jesus förlät och upprättade honom och gav honom t.o.m. uppdraget att leda församlingen den morgonen.” Så länge vi fortsätter leva i kärlek till Jesus och tror på hans död för våra synder finns det ständigt en öppen famn att komma tillbaka till, när vi faller reser han oss upp. Flera vittnade under gudstjänsten om hur de nu funnit sanningen i tron på Jesus och även fått ett helt nytt sätt att dela evangeliet med sina vänner på genom denna undervisningen.



I de 4 grupper vi fortfarande undervisar i nu har vi ca 400 elever och de berättar i sin tur för ca 1600 andra varje vecka. Gruppen i Lemo är den största på 180 elever, de är nog också de som är duktigast på att berätta vidare berättelserna för andra. En av killarna där vittnade för en sjuk kvinna, som tidigare försökt bli helad av häxdoktorn i byn. Hon hade fått ett halsband som hon skulle bära som skulle hela henne, men än hade hon inte blivit frisk. När den kristne killen vittnade och bad för henne blev hon däremot frisk och frälst. De gick sedan tillsammans till häxdoktorn som blev så förundrad över miraklet att han också blev frälst.

                                                Gruppen i Lemo


Under de kommande veckorna kommer vi att avsluta dessa grupper, ha examensmöten och samtidigt försöka komma igång med nya grupper. Det blir den sista omgången grupper vi kommer att ha här i Omodalen eftersom vi åker tillbaka till Sverige i slutet av augusti. Vi försöker bl.a. komma igång med en grupp för kvinnorna på fängelset, det har vi ju inte lyckats få tillstånd till tidigare. Vi hoppas att det går igenom den här gången.



Den här våren har vi också flera andra roliga saker att se fram emot. Dels kommer det ett gäng från Sverige och hälsar på under påsk, det är 14 anmälda till den resan, 9 vuxna och 5 barn, de flesta från församlingen i Övik men även ett par stycken från 2 av de andra församlingarna som stöttar oss. Vi ser verkligen fram emot det, det ska bli jätteroligt. Det andra vi ser fram emot är att vi förhoppningsvis kommer att få en liten pojke till i vår familj. Vi har under en tid hållit på med att få till en adoption och nu för några veckor sedan fick vi träffa en aldeles nyfödd liten pojke på ett barnhem i Addis Abeba, som troligen kommer att bli vår. Enligt reglerna måste vi nu vänta ett par månader till innan vi kan fortsätta med domstolsprocessen, men sedan hoppas vi att det bara tar några veckor till innan vi kan få hämta hem honom. Det är naturligtvis jättestort och väldigt spännande för oss som familj. Hoppas kunna presentera honom för er nästa gång jag skriver.

söndag 1 november 2015

Besök, vandringar, flodäventyr m.m.

Nu är det ett par månader sedan jag skrev senast och det har hänt mycket. Då berättade jag om hur vi just kommit igång med nya grupper men nu har vi redan kommit igenom halva undervisningen i dessa grupper. Vi är färdiga med de 15 berättelserna från Gamla Testamentet och har kommit igång med Nya Testamentet, denna vecka har vi berättat berättelse 17 och 18 som handlar bl.a. om hur Johannes döparen säger om Jesus ”Se Guds lamm som tar bort världens synd”. Det är en höjdpunkt i vår undervisning då vi ser tillbaka på alla berättelser om lamm från Gamla testamentet, lammet som dog i stället för Isak, lammen som dog istället för Israelernas förstfödda i Egypten och lammen som offrades i Tabernaklet. Lammen i det gamla förbundet kunde aldrig ta bort synder bara täcka över dem, men nu har den efterlängtade frälsaren, Guds lamm, kommit och han kan för evigt ta bort all världens synd. Halleluja!

                                                        Gruppen i Damiker   
                                             Drama om Abraham och Isak i Lemmo

De här 2 månaderna har vi haft förmånen och glädjen att ha många gäster hos oss, först var det Maine Svensson från missionsrådet i Övik som var här 10 dagar och sedan har vi haft ett team på 10 personer från UMU i London här i 3 veckor och de har alla förundrats över våra elevers glädje och hur aktivt de hänger med i berättelserna och återberättar dem. Denna hösten undervisar vi i 5 grupper varje vecka och det är verkligen fantastiskt roligt att undervisa i alla dessa grupper för våra elever är så på hugget, de lyssnar intensivt, svarar på frågor, kommer med glada utrop o.s.v.

En annan grej som förundrat våra gäster har varit vägarna och alla utmaningar som möter oss för att ta oss ut till de olika platserna vi undervisar på. På onsdagarna åker vi till Damiker, ett ställe som det knappt finns någon väg till, man får gissa sig fram mellan träd och buskar och över floder i nästan en timme innan man tillslut kommer fram, och till Lemmo som vi undervisar i på fredagar får man nästan klättra nerför ett berg med bilen på smala slingriga sandvägar och även där köra igenom ett par floder innan man kommer fram.

                                                              Vägen till Damiker     
                                                                
                                                                  Vägen till Lemmo

Dessutom har regnperioden, som egentligen brukar vara i juni-augusti, behagat att komma mycket senare i år och är nu i full gång så den senaste veckan har varit mer utmanande än vanligt. Förra onsdagen fick vi med vår bil dra upp en lastbil ur lera för att ens kunna ta oss förbi själva och blev därför en timme sena till undervisningen, och igår när Fanuel körde ner i en av floderna var det mycket djupare än vad han räknat med och det blev en ganska obehaglig upplevelse för honom och resten av gästerna i bilen när han körde fast och bilen började fyllas med vatten. Med Guds och en hel hop puttande killars hjälp, lyckades han ändå backa upp ur floden igen och sedan skjutsade en större lastbil hela gänget över floden och så fick de åka motorcyklar de sista 20 kilometerna. Tårarna rann på en av våra argentinska vänner från UMU när han fick se våra 200 elever som, fast Fanuel och de andra kom fram aldeles för sent, ändå satt och väntade, han hade aldrig sett en sånn hunger efter Guds ord och undervisning som här. Och visst är det så, det är alla de väntande glada ansiktena som driver oss att aldrig ge upp och alltid, trots alla omständigheter, på nått sätt ändå ta oss till dem varje vecka. Vi inser vad otroligt priviligierade vi är att få undervisa dessa människor.

När Maine var här, åkte vi en söndag ut till en by där några av våra elever från i våras i sin tur undervisat en grupp ungdomar och nu ville de att vi skulle vara med på deras examen för dessa. Vi fick oss en otrolig promenad på toppen av bergen med otrolig utsikt och det var jätteroligt att även denna gång få möta en ny församling och se att undervisningen sprider sig vidare.



Även med UMU:arna åkte vi ut 2 helger och tältade i byar vi inte varit förrut. Vi fick vara med och medverka i församlingarna på dessa ställen under söndagarna och det var verkligen roligt, på båda ställena hade de tidigare aldrig haft utländska gäster på besök. Första helgen regnade det ordentligt och vi låg dyngsura i våra tält, andra helgen hade vi lärt av vårt misstag och satte upp tältet inne i kyrkan istället, där var det torrt men vi fick ligga och lyssna på råttorna som sprang runt hela natten istället. Det andra stället ligger högt upp på ett berg och vi fick gå brant uppför i 1 ½ timme för att ta oss dit, men det var ett underbart ställe med fantastisk utsikt över Jinka och stora fält med grönsaker som jag aldrig sett förr, stora vitkålsfält och enorma rödbetor. Det är verkligen skiftande klimat och landskap här i Omo-dalen.

                                          Med Fanuels 2 bröder och svägerska från UMU                                    

                                                        Grillning med gänget från UMU


Vi har verkligen haft roliga månader med alla gäster som varit här, det är ju inte så ofta annars som vi får besök. Till påsklovet nästa år kommer Pingstkyrkan i Övik ordna en resa hit till oss, för alla som vill följa med, det kommer snart ut mer detaljerad information men jag uppmuntrar er redan nu att fundera på om ni inte vill komma med, det skulle vara så roligt om det blir ett riktigt gäng som kommer. 

måndag 31 augusti 2015

Ingång med nya grupper

Hoppas att ni alla har haft en härlig sommar! Det har vi haft, under juli månad tog vi några veckors semester och åkte runt i norra Etiopien där vi bland annat besökte städerna Bahirdar, Gonder och även klippkyrkorna från 1200-talet i Lalibela, det var en häftig upplevelse.


Under augusti har vi varit här i Jinka igen och kommit igång med den nya läsåret. Den här hösten kommer vi att undervisa på 6 olika platser: Luqa och Damiker bland Tsemayfolket, Erbore bland Erborefolket, Lemogento bland Malefolket, Kure bland Arifolket och Hanna bland Mursifolket.

Det första vi gör när vi börjar på en ny plats är att vi åker dit tillsammans med de som är ledare för den ”evangeliska kyrkogemenskapen” i hela Omodalen och samlar ihop de lokala ledarna från alla församlingar i och omkring den plats vi ska undervisa på. Under dessa ledarmöten informerar vi dem om undervisningen, frågar om deras intresse och bestämmer tid och plats när undervisningen ska börja.

                                           Fanuel håller ledarmöte i Erbore

Ledarna informerar sedan vidare medlemmarna i sina församlingar och skriver namnlistor på alla som vill vara med och tar med alla dessa till det första mötet med oss. Under detta första introduktionsmöte informerar vi alla om undervisningen, vi berättar vad de kommer lära sig, hur undervisningspassen ser ut, vad som är målet med undervisningen o.s.v.

                                           Introduktionsmöte i Lemogento

                                          Första undervisningspasset i Luqa

Sedan kommande vecka kör vi igång med de två första berättelserna. Under den här månaden har vi hunnit haft ledarmöten på alla 6 platserna, vi har även haft introduktionsmöten på 4 av ställena och kommit igång med de första 2 berättelserna på tre av ställena. Det har verkligen varit jätteroligt, härlig respons och stor glädje bland våra elever.


Gubbarna dricker kaffe medans kvinnorna jobbar / vardagslivet i Luqa.

Luqa, Damiker och Erbore ligger alla i Omodalens lågland och här kan det bli riktigt varmt. Den enda tiden på dygnet det går att undervisa i Erbore är sent på kvällen. Det värsta är att våran lampa lockar fram alla de olika små kryp, inte minst de otäcka skorpionerna.



Förra söndagsförmiddagen var var vi kallade att vara med när 2 av våra elever från förra året i sin tur skulle examinera sina elever som de undervisat under året i sin hemby. Efter att ha kört ut på för oss nya småvägar en timme fick vi parkera bilen och promenera 30 minuter till innan vi kom fram till den lilla kyrkan, fullpackad med folk. Det var verkligen roligt att se att undervisningen sprider sig vidare som ringar på vattnet och att så många som vi inte ens möter får del av berättelserna i sina hembyar.




onsdag 8 juli 2015

Examensmöten och avslutning på detta läsåret

Hoppas att ni har en härlig sommar! Här har värmen slagit till igen, 30 grader och sol. Längre norrut i Etiopien är de nu inne i den värsta regnperioden, men här i Jinka verkar förvånansvärt regnperioden redan vara slut.
Nu först är läsåret även slut för oss, vi hade vår sista examensgudstjänst igår förmiddag. De senaste 4 veckorna har vi haft examen för 8 av våra grupper. Under detta läsåret har vi totalt undervisat i 9 grupper, alla som varit närvarande under minst 75% av lektionerna har fått diplom, totalt blev det under året 586 personer. Dessa har i sin tur undervisat ca 2000 andra varje vecka och de har gett vittnesbörd om flera hundra som blivit frälsta under året. Det är svårt att veta hur många av dessa som verkligen fått del av hela undervisningen och håller fast vid sina frälsningsbeslut men något som vi insett det senaste året är att det jobb som blir gjort inom församlingarna är minst lika viktigt. Vi har jobbat med storytelling i 8 år nu, men aldrig har vi trott så starkt på detta sätt att förklara evangeliet som vi gör nu! De vittnesbörd vi hör från våra elever är ständigt liknande: ”Jag har tidigare varit kristen men nu har jag tagit emot Jesus på nytt, först nu förstår jag vad Bibeln handlar om och vad Jesus verkligen gjort för oss.” Det är först när evangeliet blir levande för de kristna som de i sin tur även kan dela det så att det blir levande för andra.



                       Några av våra examensgrupper

De roligaste grupperna vi haft under året, är nog den i fängelset och den i Kangaten. För många i fängelset har det blivit så att Gud har vänt deras hopplösa meningslösa inlåsta vardag till något gott, i och med att de fått del av denna undervisnigen och fått möta Jesus. De bad oss verkligen att inte sluta besöka dem nu när undervisningen är slut. Kangaten har varit en riktig utmaning, flera veckor har vi fått ställa in på grund av krig utmed vägen dit och flera gånger har vi därför fått köra dubbla undervisningspass när vi väl kommit dit. Det har inte varit helt utan oro vi åkt de 4 timmarna dit genom områden med både oroligheter, jobbig teräng och hetta, men vilken lön vi fått för mödan. Våra elever har varit otroligt frimodiga och oroslösa människor som promenerat i flera timmar genom het öken både för att komma till vår undervisning och för att sprida evangeliet. En del av dem går ända in i Sudan och Kenya och evangeliserar. 



                                             Under ett par av våra examensgudstjänster

Under 1 års tid har jag, Hanna, brukat promenera upp till en by ett par km utanför Jinka och berättat berättelserna hos en familj där. Mannen i familjen och en del andra grannbarn och ungdomar har lyssnat ordentligt och verkligen tyckt om undervisningen. Nu har jag äntligen berättat färdigt och mannen i familjen, plus en ung granntjej som varit trogna lyssnare har nu beslutat sig för att tro på Jesus. När jag frågade vad mannen lärt sig under detta året svarade han bl.a. att allt det jag sagt och lärt dem varit sant och att han tagit emot allt, nu förstår han att vi alla är syndare p.g.a. Adam och Evas syndafall och vi förtjänar alla att dö, men att Jesus dog istället för oss på korset, hans blod utplånade för alltid vår synd så att vi kunde bli frälsta. Ingen kan bli frälst genom att bara gå till kyrkan, det handlar om hjärtats tro, man måste erkänna att man har syndat och tro att Jesus dog för våra synder. Det känns fantastiskt roligt att de blivit frälsta och jag ber att Gud ska hjälpa mig leda dem vidare i tron.

Imorgon reser vi till Addis Abeba, vi tar några veckor semester nu, tänkte resa runt lite i norra Etiopien, besöka en del kända turistställen och även en del släktingar. Sedan kommer vi tillbaka hit till Jinka och börjar med nya grupper igen i augusti. Nästa läsår kommer vi att köra 2 omgångar med grupper, en under hösten och en under våren, vi kommer att undervisa 1g/vecka i alla grupperna. Sen är denna perioden slut och vi åker tillbaka till Sverige i aug -16.


Tack och Guds välsignelse till alla er som ber för oss och vårt arbete!