Nu är det ett par månader sedan jag
skrev senast och det har hänt mycket. Då berättade jag om hur vi just
kommit igång med nya grupper men nu har vi redan kommit igenom halva
undervisningen i dessa grupper. Vi är färdiga med de 15 berättelserna från
Gamla Testamentet och har kommit igång med Nya Testamentet, denna vecka har vi
berättat berättelse 17 och 18 som handlar bl.a. om hur Johannes döparen säger
om Jesus ”Se Guds lamm som tar bort världens synd”. Det är en höjdpunkt i vår
undervisning då vi ser tillbaka på alla berättelser om lamm från Gamla
testamentet, lammet som dog i stället för Isak, lammen som dog istället för
Israelernas förstfödda i Egypten och lammen som offrades i Tabernaklet. Lammen
i det gamla förbundet kunde aldrig ta bort synder bara täcka över dem, men nu
har den efterlängtade frälsaren, Guds lamm, kommit och han kan för evigt ta
bort all världens synd. Halleluja!
Gruppen i
Damiker
Drama om
Abraham och Isak i Lemmo
De här 2
månaderna har vi haft förmånen och glädjen att ha många gäster hos oss, först
var det Maine Svensson från missionsrådet i Övik som var här 10 dagar och sedan
har vi haft ett team på 10 personer från UMU i London här i 3 veckor och de har
alla förundrats över våra elevers glädje och hur aktivt de hänger med i
berättelserna och återberättar dem. Denna hösten undervisar vi i 5 grupper
varje vecka och det är verkligen fantastiskt roligt att undervisa i alla dessa
grupper för våra elever är så på hugget, de lyssnar intensivt, svarar på frågor,
kommer med glada utrop o.s.v.
En annan grej
som förundrat våra gäster har varit vägarna och alla utmaningar som möter oss
för att ta oss ut till de olika platserna vi undervisar på. På onsdagarna åker
vi till Damiker, ett ställe som det knappt finns någon väg till, man får gissa
sig fram mellan träd och buskar och över floder i nästan en timme innan man
tillslut kommer fram, och till Lemmo som vi undervisar i på fredagar får man
nästan klättra nerför ett berg med bilen på smala slingriga sandvägar och även där
köra igenom ett par floder innan man kommer fram.
Vägen till
Damiker
Vägen till
Lemmo
Dessutom har
regnperioden, som egentligen brukar vara i juni-augusti, behagat att komma
mycket senare i år och är nu i full gång så den senaste veckan har varit mer
utmanande än vanligt. Förra onsdagen fick vi med vår bil dra upp en lastbil ur
lera för att ens kunna ta oss förbi själva och blev därför en timme sena till
undervisningen, och igår när Fanuel körde ner i en av floderna var det mycket
djupare än vad han räknat med och det blev en ganska obehaglig upplevelse för
honom och resten av gästerna i bilen när han körde fast och bilen började
fyllas med vatten. Med Guds och en hel hop puttande killars hjälp, lyckades han
ändå backa upp ur floden igen och sedan skjutsade en större lastbil hela gänget
över floden och så fick de åka motorcyklar de sista 20 kilometerna. Tårarna
rann på en av våra argentinska vänner från UMU när han fick se våra 200 elever
som, fast Fanuel och de andra kom fram aldeles för sent, ändå satt och väntade,
han hade aldrig sett en sånn hunger efter Guds ord och undervisning som här.
Och visst är det så, det är alla de väntande glada ansiktena som driver oss att
aldrig ge upp och alltid, trots alla omständigheter, på nått sätt ändå ta oss
till dem varje vecka. Vi inser vad otroligt priviligierade vi är att få
undervisa dessa människor.
När Maine var
här, åkte vi en söndag ut till en by där några av våra elever från i våras i
sin tur undervisat en grupp ungdomar och nu ville de att vi skulle vara med på
deras examen för dessa. Vi fick oss en otrolig promenad på toppen av bergen med
otrolig utsikt och det var jätteroligt att även denna gång få möta en ny
församling och se att undervisningen sprider sig vidare.
Även med
UMU:arna åkte vi ut 2 helger och tältade i byar vi inte varit förrut. Vi fick
vara med och medverka i församlingarna på dessa ställen under söndagarna och
det var verkligen roligt, på båda ställena hade de tidigare aldrig haft
utländska gäster på besök. Första helgen regnade det ordentligt och vi låg
dyngsura i våra tält, andra helgen hade vi lärt av vårt misstag och satte upp
tältet inne i kyrkan istället, där var det torrt men vi fick ligga och lyssna
på råttorna som sprang runt hela natten istället. Det andra stället ligger högt
upp på ett berg och vi fick gå brant uppför i 1 ½ timme för att ta oss dit, men
det var ett underbart ställe med fantastisk utsikt över Jinka och stora fält
med grönsaker som jag aldrig sett förr, stora vitkålsfält och enorma rödbetor.
Det är verkligen skiftande klimat och landskap här i Omo-dalen.
Med Fanuels 2 bröder och
svägerska från UMU
Grillning med gänget från UMU
Vi har
verkligen haft roliga månader med alla gäster som varit här, det är ju inte så
ofta annars som vi får besök. Till påsklovet nästa år kommer Pingstkyrkan i
Övik ordna en resa hit till oss, för alla som vill följa med, det kommer snart
ut mer detaljerad information men jag uppmuntrar er redan nu att fundera på om
ni inte vill komma med, det skulle vara så roligt om det blir ett riktigt gäng
som kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar