Sidor

torsdag 2 februari 2017

Tillbaka i Sverige, återblick på tiden som varit

Det här är första gången jag skriver sedan vi lämnade Jinka för ett halvår sedan och flyttade tillbaka till Sverige för en tid. Det har hänt mycket i våra liv och jag har blivit väldigt upptagen av småbarnsförälderlivet igen, inser att jag hade glömt hur mycket kraft och tid det tar.

Vi lämnade ju Jinka i mitten av juli förra året efter några härliga examensmöten med de 6 grupper som vi undervisat under förra våren. Vi är speciellt glada för gänget i Omorate bland Dassanechfolket, 19 mil söder om Jinka. Av dem som examinerades var det många som kom från andra delar av Etiopien för att arbeta i det lilla samhället där, men många av dem brann verkligen för att nå Dassanechfolket och gick runt på sin fritid till de olika byarna i området för att berätta. Vi fick vid flera tillfällen följa med dem på  bybesök och evangeliet sprids nu för första gången bland dessa människor.

                                                    Examen i Omorate                                                           

                                                 Sista bybesöket hos Dassanechfolket   

Vi är också väldigt glada för gänget i Jinka, många av ungdomarna som var med där kommer från avlägsna byar och har bara flyttat in till Jinka för en tid för att gå gymnasiet där. Många av dem lämnade Jinka samtidigt som oss för att åka tillbaka till sina byar och berättade att nu skulle de använda sommarlovet till att berätta berättelser i sina hembyar. Vid examen i Jinka medverkade även ledarna för den evangeliska gemenskapen i hela södra Omodalen och de avtackade oss för den tid som vi tjänat tillsammans med dem. Det blev en fantastisk fest och vi upplevde mycket kärlek och tacksamhet från dem, vi fick med oss en massa fina gåvor från både elever och ledare.

                                           Pastor Saed, ledare för regionen, avtackar oss
                               
                                                  Våra examinerade elever i Jinka


Vi har nu blickat tillbaka och sammanfattat vår tid i södra Omodalen och kommit fram till att under dessa tre år har 1800 personer i 26 olika grupper gått igenom vår undervisning och examinerats. Platserna vi undervisat på är markerade med rött här nedan. Dessa har i sin tur berättat berättelser för ca 7000 andra under den tid de fick undervisningen och ca 2600 har blivit frälsta (hur många de nått senare vet vi inte).



Vi tackar Gud för den här perioden, han har verkligen varit trofast, öppnat dörrar för oss och fört oss samman med många brinnande människor. Han har också beskyddat oss på ett otroligt sätt dessa tre år från både sjukdomar och andra faror.

Så till vårt nästa stora tacksägelseämne. Vi var ju väldigt stressade över vår adoption när jag skrev i juni förra året. Domstolen skulle stänga 6 aug och vi skulle flytta till Sverige 1 sep. Vi flyttade till Addis i mitten på juli för att helt och hållet ägna oss åt adoptionen och i början var det trögt, vi fick inte loss det papper vi behövde. Men så en dag satte jag mej på kontoret och sa: ”nu går jag inte härifrån förrän ni har gett mig det”, och två timmar senare hade jag det i min hand och kunde gå till domstolen och boka tid. Så ca 10 dagar innan domstolen stängde fick vi en tid och den 26 juli blev så äntligen lilla Nehemja vår och vi fick åka och hämta honom på barnhemmet. Då var han 7 månader gammal och det var en fantastisk dag för oss alla 4. Nu den 25te december fyllde han ett år och han växer och mår gott.

                                                                1 års dagen

Den 29onde aug kom vi så till Sverige för att bo här en tid. Vi hade fått en lägenhet redan tidigare och den trivs vi nu i, Noah går i förskoleklass, Fanuel går en bilmekanikerutbildning i Umeå dit han pendlar med tåg, vilket är lite tufft han hinner inte vara hemma särskilt mycket, och jag är hemma med Nehemja. Nu när vi har hunnit landa här börjar vi fundera en del på framtiden. Vår plan är ju att flytta tillbaka till Addis i höst för att arbeta med storytelling främst i området runtomkring Addis, där det också finns många olika folk och stora behov. Jag kommer att berätta mer om detta så småningom.

Samuel, vår meddarbetare, fortsätter det här året arbetet i södra Omodalen, han undervisar nu på platser som vi tidigare inte hunnit med. Under hösten har han haft 3 grupper som han nu är inne på avslutningen tillsammans med, där han har ca 200 elever totalt. Tack till alla er som även nu fortsätter att stötta arbetet och fortsätt gärna att be även för Samuel med familj. Här nedan ser ni Samuels grupper i Benneta, Kako och Muti.